Naturvårdsverket vill ta över Jägareförbundets uppdrag för jakten i Sverige

2014-10-23 |

Naturvårdsverket vill ta över det Allmänna uppdraget som i dag ligger på Jägareförbundet. Dessutom vill Verket ha mer pengar för att kunna utvecklas till en jaktmyndighet för hela Sverige.
Detta framgår av Naturvårdsverkets önskemål i budgeten för de kommande tre åren som skickades till regeringen redan i februari i år.

- Anmärkningsvärt, säger Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld i en
intervju med förbundets tidning Svensk Jakt
Naturvårdsverket vill utveckla sin viltförvaltning till en central jaktmyndighet.
Vilket bland annat skulle innebära att mycket av det arbete som ligger inom det
Allmänna uppdraget till Jägareförbundet skulle föras över till Naturvårdsverket.
Det handlar bland annat om jakt-och viltinformation, övervakning och funktion
som remissinstans. Jägareförbundet har inte fått någon information att detta
var på gång.
Så här kommenterar Bo Sköld till Svensk Jakt Natuvårdsverkets önskemål:
Ä Det skulle slå sönder den effektiva och framgångsrika svenska
viltförvaltningen totalt, och rasera förbundets arbete med samhällets miljömål.
Rovdjursföreningen välkomnar ett förändring av det allmänna uppdraget.
- Rovdjursföreningen skulle välkomna om uppdraget övergick till
Naturvårdsverket eftersom det är olämpligt att en enda
intresseorganisation med ett så uttalat egenintresse i viltfrågor
innehar myndighetsliknande uppdrag, skriver föreningens generalsekreterare i ett uttalande som du läser här nedan.
Jan Bergstam


Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus:
- Allmänna uppdraget en förlegad konstruktion
Att det allmänna uppdraget fortfarande ligger kvar på Jägareförbundet är en förlegad konstruktion som föreningen länge ifrågasatt. Jägareförbundets Allmänna uppdrag skapar stor obalans i debatten om viltförvaltningen och de stora rovdjuren genom att förbundet i kraft av uppdraget tillförs mångmiljonbelopp som bland annat kan användas till opinionsbildning mot de stora rovdjuren.

Rovdjursföreningen skulle välkomna om uppdraget övergick till Naturvårdsverket eftersom det är olämpligt att en enda intresseorganisation med ett så uttalat egenintresse i viltfrågor innehar myndighetsliknande uppdrag. Jaktkortsavgiften jämfördes i ett tidigt skede med en jaktskatt och kan inte på något sätt betraktas som jägarnas pengar.

Den statliga utredaren Ulla Pettersson, som utredde Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag i slutet av 1990-talet (betänkande "Jaktens villkor", SOU 1997:91) ansåg inte att Jägareförbundet
ensamt skulle ha statsmakternas uppdrag att ansvara för den praktiska
viltvården och jakten. Pettersson lyfte fram risken med att en
intresseorganisation därigenom får ett orimligt inflytande och menade att även
annan ideell verksamhet av likartat slag bör ges lika möjlighet att bedriva sin
verksamhet.

Pettersson gjorde dessutom en distinktion mellan viltvård och jaktvård. Enligt Pettersson omfattar viltvård "alla åtgärder som syftar till att bevara våra viltstammar i naturliga bestånd" // och att i möjligaste mån, ÄÄ. , sörja för att dessa inte utvecklas negativt på grund av mänskliga aktiviteter". Jaktvård däremot "omfattar alla sådana åtgärder som "syftar till att hålla bestånden av jaktbart vilt på högsta möjliga lämpliga nivå" och "huvudsyftet med jaktvården är att skapa fler jakttillfällen och en högre köttavkastning"Ä. Distinktionen är tydlig.

Utgående från Petterssons förslag och denna distinktion vore det samtidigt lämpligt att även andra organisationer med specialkunskaper, såsom Svenska Rovdjursföreningen, Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) och Svenska Naturskyddsföreningen (NF) skulle kunna beredas större delaktighet i viltförvaltningen och ges erforderliga resurser härför.

Ann Dahlerus
Generalsekreterare
Rovdjursföreningen

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen