Länsstyrelsen i Västmanland uppmanas att omedelbart avbryta jakten på Skultunavargarna

2012-03-29 |

Avbryt omedelbart skyddsjakten på Skultunavargarna!
Det kräver Svenska Rovdjursföreningen i ett brev till Länsstyrelsen i Västmanland, sedan det nu står klart att den varg som sköts i söndags var en ung varghane, född i reviret förra året. Den döda vargen torde sannolikhet inte vara skyldig till några av de skador som motiverat skyddsjakten.
- Det är oacceptabelt att vargar som inte skadat tamdjur skjuts utan vidare, säger Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus.

Hon påminner också om att vargarna i Skultunareviret inte orsakat några skador på snart tre månader. Trots det förlängde länsstyrelsen mot all rimlig logik skyddjakttillståndet med en månad i slutet av februari. Det har nu alltså lett till att en varg som inte rivit vare sig får eller hundar skjutits. Valpen var 6 månader när fåren revs.
Som Rovdjursföreningen hävdade redan när beslutet fattades finns inte lagliga skäl att skjuta dessa vargar. De förebyggande åtgärder man vidtagit för att skydda fåren har fungerat utmärkt och inga får har rivits sedan dess. Därmed faller också det lagliga stödet för skyddsjakt.
Trots det omfattar skyddsjaktsbeslutet två djur och gäller månaden ut. Jakten ska enligt länsstyrelsen inriktas på föräldradjuren som sannolikt väntar nya valpar om drygt en månad. Det innebär i värsta fall att hanen kan bli skjuten de närmaste dagarna.

- Det borde vara otänkbart i ett civiliserat land att skjuta bort ett föräldradjur i det läget. Vargen är ett socialt djur och båda föräldrarna behövs för att ta hand om valparna. Om länsstyrelsen nu ska hanterar jakt på hotade djur som varg måste de förstå vikten av att ta med etiska aspekter i bedömningen, säger Ann Dahlerus.
- Länsstyrelsen måste avbryta skyddsjakten omgående. Att en oskyldig ungvarg skjutits visar bara att jakten sker på måfå utan rimlig styrning, vilket för övrigt inte är möjligt. Men länsstyrelsen har ännu chansen att förhindra att misstaget också växer till en djuretisk skandal, säger Ann Dahlerus.
Tillståndet var under all kritik redan från början. Bara det faktum att jaktbeslut på fredade djur inte kan överklagas i Sverige är skandalöst i sig. Vi är inte behöriga att överklaga och Naturvårdsverket kan inte överpröva beslutet. Därför är länsstyrelsen den enda instans som kan avbryta sitt beslut.

För mer information:
Ann Dahlerus, generalsekreterare SRF, 076-850 06 53
Jan Bergstam, kommunikatör SRF, 070-320 64 68

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen