Kammarrätten prövar inte felaktiga beslut för licensjakten på varg i vinter

2017-12-27 |

Rovdjursföreningens ordförande Torbjörn Nilsson är starkt kritisk mot Kammarrättens hantering av överklagandet av Förvalningsrättens dom. Nonchalant hantering beskriver han Kammarrättens arbete.

- Jag är djupt besviken över kammarrättens nonchalanta hantering av vårt överklagande, säger Torbjörn Nilsson, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.
Ingen av de organisationer som överklagat Förvaltningsrättens dom - att inte stoppa vinterns licensjakt på varg - har lyckats övertyga Kammarrätten att pröva saken.
Samtliga ansökningar nekas prövningstillstånd.

- Vi har beskrivit en lång rad skäl till att jaktbesluten är felaktiga. I vårt överklagande har vi visat att förvaltningsrätten missförstått eller helt förbisett dessa. Alltså finna det starka skäl att betvivla riktigheten i förvaltningsrättens beslut, och alltså borde kammarrätten ge prövningstillstånd.
- Ändå väljer de att inte analysera ett enda av de skäl vi beskrivit, utan bara låtsas som det inte skulle finnas skäl att betvivla riktigheten i förvaltningsrättens beslut.
- Kammarrättens nonchalanta sätt är en skam för det svenska rättsväsendet, säger Torbjörn Nilsson.
Kammarrätten skriver i beslutet att det inte finns skäl enligt de kriterier som finns för att prövningstillstånd skall ges. Det är detta som Torbjörn Nilsson med skärpa vänder sig mot.

Kammarrätten hänvisar till §34 andra stycket i Förvaltningsprocesslagen varför saken inte ges prövningstillstånd:

det skall finnas anledning att betvivla riktigheten av det beslut som Förvaltningsrätten har kommit till
det går att bedöma riktigheten av det beslut som Förvaltningsrätten har kommit till utan att prövningstillstånd ges
det är inte viktigt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt
det finns inte synnerliga skäl att pröva överklagandet

Det är den här hanteringen av en rödlistad art som Kammarrätten ser mellan fingrarna: Se filmklipp

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen