I helgen inleds arbetet med att stängsla fårhagarna för varg och tamdjur i sydvästra Småland

2011-11-18 |

Sven-Olov Löfgren t h har varit med om att stängsla över 120 fårhagar i Mellansverige.

Under hela denna helg ska det stängslas mot rovdjur för en fårbesättning i Kronobergs län. Stängslingen är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen Kronoberg och Svenska Rovdjursföreningens stängslingsgrupp från Östergötland med regionansvarige Sven-Olov Löfgren som arbetsledare.
Gården där stängslingen sker ligger i Eneryda norr om Älmhult, ett område som ligger i anslutning till det revir som den dödade vargtiken Kynna trampade in.

Stängslingen leds av Sven-Olov Löfgren som kanske är den i landet som har mest erfarenhet av rovdjursavvisande stängsling.
Deltar gör ett 20-tal frivilliga medlemmar både från Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen Kronoberg som vill göra en insats för att det ska kunna finnas varg även i södra Sverige.
Det var den lokala Naturskyddsföreningen som drog igång en kampanj för stängsling när Kynna började riva får och kravet på skyddsjakt första gången dök upp.
Kontakter togs med Sven-Olov Löfgren, och på den vägen är det.
Nu är Kynna död men arbetet är viktigt för framtiden eftersom nya vargar kommer att vandra ner från Mellansverige.
Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen samarbetade även om anmälan till EU om den svenska licensjakten som gjorde att den jakten nu stoppats. Bakom EU-anmälan står också WWF och Djurskyddet Sverige.
Även om stängslingen nu sker efter Kynnas död är den viktig att genomföra för att visa fårbönderna i området hur det går att stängsla varg ute från fårhagarna.
Dessutom har vargforskaren Olof Liberg gått ut och uppmanat framför allt fårägarna söder om en linje Stockholm-Göteborg att börja stängsla eftersom man räknar med att strömmen av vargar ner över södra Sverige kommer att öka när Mellansverige börjar fyllas med revir. Senaste officiella siffran är från 2010. Då fanns 28 revir med valpar i landet, alla i Mellansverige.
Ingen av de över 120 fårhagar som Sven-Olov Löfgren varit med och stängslat har haft vargbesök innanför trådarna.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen