Beklämmande indirekt hot från Jägareförbundet

2014-01-22 |

Svenska jägareförbundet verkar sälla sig till de grupper som utmanar rättssamhället med ultimatum av typen ”gör som vi vill, annars blir det så ändå”. Huvudansvaret för att vargpolitiken gått i baklås ligger hos regeringen, skriver ledarna för Naturskyddsföreningen, Svenska rovdjursföreningen och WWF.

Få sakpolitiska områden har blivit så hårt polariserade som den om
vargens existens i Sverige. Det finns emellertid inte någon naturlag som säger att så måste vara fallet. I höstas öppnades ett unikt fönster  till en kompromisslösning på den låsning som har präglat de senaste åren.

I den statliga Vargkommittén, där Jägareförbundet ingick, presenterades då ramverket för en kompromisslösning som alla inblandade parter borde kunna sluta upp bakom. Vi tre organisationer uttryckte det som en ”inbjudan till ett fredsavtal i rovdjursfrågan” som innebar en helhetslösning med bättre ersättning till drabbade djurägare, genetisk förstärkning och att reglerna för skyddsjakt förenklas och förtydligas.

I förslaget nämndes ingenting om att införa licensjakt på varg nu utan det kunde först bli aktuellt när gynnsam bevarandestatus har uppnåtts. Om detta har skett skulle inte bedömas av politiker utan av experter och myndigheter. Politiker bestämmer inte exakta gränsvärden för bekämpningsmedel i livsmedel, det överlåter man till dem som kan det bättre. Krav på ”vetenskapligt grundade nivåer” borde gälla även rovdjursförvaltningen, vilket alla parter i Vargkommittén skrev under på i en gemensam åsiktsförklaring för ett år sedan.

I Vargkommittén fick alla ge och ta, så också vi. Denna unika och breda enighet i frågan om våra rovdjur höll emellertid inte länge. Regeringen stängde nämligen igen fönstret till enighet när man öppnade för en licensjakt som skulle kunna halvera den svenska vargstammen. Naturvårdsverkets efterföljande beslut om licensjakt på 30 vargar togs trots att allt tydde på att man var medveten om att den sannolikt skulle stoppas i domstol. Någon principiell lagändring har nämligen inte regeringen föreslagit, varken i Sverige eller på EU-nivå. Därför var det inte överraskande att jakten återigen stoppades när frågan kom till
domstol.

I ett rättssamhälle är frågan om oberoende rättsväsende central för demokratin. Om ett politiskt beslut anses stå i motsats till lagstiftningen är det rättens ansvar att pröva detta. Allt annat är direkt rättsosäkert. I det aktuella fallet finns redan ett ärende i svenska domstolar, och så här långt har domstol förklarat licensjakt på varg i strid med lagen. Risken är också stor att Naturvårdsverkets beslut om licensjakt kommer att leda till att EU-kommissionen drar Sverige inför EU:s domstol för brott mot art- och habitatdirektivet, en lagstiftning som den svenska regeringen såvitt det är känt inte någon gång har försökt ändra.

Beslut i riksdagen om hur vi förvaltar våra rovdjur behöver kunna klara testet om de är rättsligt korrekta. Om så inte är fallet får man antingen rätta sig efter gällande lag eller ändra den, inte fatta beslut som strider mot den. Licensjakten har förlorat i rätten, det vore kanske på sin plats med lite självrannsakan från ansvariga politiker.

I sin debattartikel hotar Jägareförbundet med att det kan bli tjuvjakt om man inte får jaga varg som man vill. Det är beklämmande att Svenska Jägareförbundet därmed verkar sälla sig till de grupper som utmanar rättsamhället genom att ställa ultimatum av typen ”gör som vi vill annars blir det så ändå”.

Ansvaret för att vargpolitiken gått i baklås ligger hos regeringen, som trots mycket tydliga varningssignaler framhärdar med en politik som inte är förenlig med gällande rätt. Vi vill inte driva vargfrågan i domstol, vi vill kompromissa och finna lösningar som alla kan leva med. Vargkommitténs betänkande är en bra utgångspunkt för den nödvändiga omstarten. Hot om ökad tjuvjakt är det definitivt inte.

Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen
Roger Olsson, ordförande Svenska Rovdjursföreningen
Peter Westman, naturvårdschef Världsnaturfonden, WWF

Publicerad i DN 2014-01-22

Replik på Svenska Jägareförbundets debattartikel Risk för illegal jakt

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen