Lodjur


Kortfakta


Vetenskapligt namn: Lynx lynx
Vuxenvikt: Hannar 20–25 kg, honor 15–20 kg
Mankhöjd: 50–70 cm
Antal ungar: 1–3, sällan 4
Viktigaste föda: Rådjur, ren, hare, skogsfågel och småvilt.
Hotkategori: 2010 Nära hotad (NT)
Hot: Illegal jakt, alltför omfattande legal jakt, rävskabb. Riksdagens mål Minst 300 föryngringar per år. Antalet kan tillåtas variera ned till 250 föryngringar.
Antal i Sverige: 2011 1400-1900 individer
Jakt: Licensjakt och skyddsjakt / År 2011 tilldelades 120 lodjur i landet. Totalt sköts 110 djur.


Blyg kisse

Skygg och undflyende, som många kattdjur. I bästa fall kanske du får se lodjuret som en skugga som försvinner lika fort som den dök upp – ofta i skenet från billyktorna. Samtidigt händer det då och då att lodjur nattetid sätter sina spår i närheten av bebyggelse.

Vuxna lodjur rör sig oftast ensamma, utom underparningstiden i mars. I slutet av maj – början av juni föder honan en–treungar, ofta i en klippskreva eller under en rotvälta på någon svårtillgänglig plats. Där tillbringar ungarna sina första två–tre månader. Honan kan lämna dem i upp till 24 timmar för att jaga. I augusti börjar ungarna följa med sin morpå strövtåg. Ungarna utvecklas långsamt, i likhet med vanliga kattungar, och diar fortfarande i december trots att de då har börjat jaga tillsammans med modern.

Riskfylld utvandring

Under perioden februari–maj, när ungarna har lärt sig jaga på egen hand, lämnar de sin mor. De första månaderna efter separationen håller sig de i regel nära sitt uppväxtområde, innan de flesta sedan vandrar iväg. Ungefär hälften av de unga honorna etablerar sig i direkt anslutning till moderns hemområde. De ettåriga hannarna kan däremot vandra iväg långt. Under utvandringen är dödligheten hög. Många lodjur dödas i trafiken och de flesta av dem är ungdjur.

Hemma bäst

Lodjuren anses inte vara strikt revirhävdande på samma sättsom till exempel vargar, men de försvarar sitt hemområde mot artfränder av samma kön. Hemområdets storlek beror på tillgången på bytesdjur. I till exempel Bergslagen har honor med ungar hemområden som i genomsnitt är 300 kvadratkilometer stora. Familjegrupperna i de nordligaste fjälltrakterna harofta hemområden som är dubbelt så stora. Hannarnas hemområden överlappar oftasttvå eller flera honors.

Långsam spridning söderut

Många har förväntat sig att lodjuren ska sprida sig söderut till södra Svealands och Götalands skogsbygder, men spridningen går mycket långsamt. Större andel slättbygd, fler och större tätorter samt isfria sjöar och vattendrag kan vara hinder för lodjuren. Ökad dödlighet i skabb och trafik verkar också påverka den långsamma etableringen i landets sydligare delar, liksom en ökad jakt i spridningszonen. Det faktum att lodjurshonor ofta utvandrar kortare sträcka än 50 km från födelseplatsen, bidrar också till att spridningen går långsamt.

Skicklig jägare

Som alla kattdjur är lodjuret en snabb och skicklig jägare.Den smyger sig på sitt byte, efter några få språng dödas genom ett bett i strupen. Om attacken misslyckas ger lodjuret upp.

Två av tre lyckade jakter avslutas efter endast 20–30 meter,och det är sällan ett lyckat jaktförsök är längre än 100 meter. Lodjuret föredrar färskt kött och hamstrar därför inte, som exempelvis järven gör. Om lodjuret får vara i fred vid sitt byte stannar den ofta tills det mesta avköttet är uppätet. För en hona med två ungar tar det ungefär tre dygn att äta upp ett rådjur.

Bytesdjuren varierar, beroende på var i landet lodjuren jagar.I södra halvan av landet är rådjur, hare och skogsfågel de viktigastebytesdjuren. I renskötselområdet är renen det absolut viktigaste bytet, förerådjur, hare och skogsfågel. Under 1830–1850-talen var, enligt avskjutningsstatistiken, tätheten av lodjur högre än i de områden där stammen är som störst idag. Då fanns också en stark vargstam, medan klövviltstammarna var nära gränsen till utrotning. Det lär dock ha funnits gott om hare och skogsfågel som lodjuren troligtvis levde av.

Fler lodjur betyder inte ökade skador

Lodjuren gör naturligtvis ingen skillnad på vilda eller tamabytesdjur. Därför blir lodjuren som har sina jaktmarker bland renar i norr,eller i trakter med får längre söderut, en risk för renar och får och en källatill oro för tamdjursägarna. Renar, som lever som vilda djur men som formelltoch juridiskt är tamdjur, är svåra att skydda från angrepp. För övriga tamdjurär rovdjursavvisande stängsel effektiva.

Fårnäringen har vuxit kraftigt sedan år 2000. I mellersta förvaltningsområdet, där både varg- och lodjurspopulationen är som störst, har antalet tackor och baggar ökat med 42,7 procent under perioden år 2000–2010.Fårägarna har nog blivit bättre på att stängsla och vidta förebyggande åtgärdereftersom både antalet angripna djur och angreppstillfällen minskat sedan börjanav 2000-talet trots att rovdjursstammarna har ökat.










Det är inte självklart att antalet angrepp på tamdjur ökar bara för att antalet lodjur ökar. Det är mer ”tillfället som gör tjuven”.


Fredad och ofredad

Liksom övriga stora rovdjur var lodjuret länge utsatt förskoningslös förföljelse. Målet var utrotning. I början av 1900-talet fanns endast en spillra av lodjursstammen kvar i delar av Jämtland och Västernorrland. Lodjuren fredades i hela landet under perioden 1927–1943. När fredningen hävdes hade populationen återhämtat sig något. På 1980-talet minskade åter antalet lodjur, troligtvis på grund av för hårt jakttryck i kombination med skabb. Sedan dess har lodjuren varit fredade i omgångar i delarav, eller ibland i hela, landet. År 2010 infördes licensjakt efter lodjur i länmed fast förekomst. Antalet lodjur har, det senaste decenniet, medvetet minskats i renskötselområdet för att minska skadorna inom rennäringen.

Den illegala jakten på lodjur är omfattande. I en rapport från år 2011 räknar forskarna med att så många som 100 lodjur om året dödasillegalt. Ytterligare ett 50-tal lodjur dödas årligen i olika typer avskyddsjakt och i trafiken. Till detta kommer sedan licensjakten.










Lodjur har visat sig vara känsliga för jakt och under flera år på 2000-talet har jakttrycket varit förhållandevis högt. Den illegala jakten är omfattande och licensjakt på lodjur pågår under parningstiden. Älgar och andra djur får inte jagas under brunsten, men samma etiska regler gäller inte för rovdjuren.


Europas största katt

Den art av lodjur som finns i Sverige är det europeiskalodjuret som förr var vanligt över hela Europa och Centralasien, ända bort tillBerings sund. Undantaget, där det europeiska lodjuret aldrig har funnits, ärIberiska halvön. Där finns istället den iberiska lon. Den är numera världensmest hotade kattdjur. I västra Europa har lodjuren försvunnit eller ärsällsynta.
















Förutom i Norden finns lodjur i Baltikum, i allra ostligastePolen och i den karpatiska bergskedjan. Där finns dock misstankar attpopulationen är mindre än man har beräknat. I Norge finns det drygt 400 lodjur.Norrmännen har satt ett mål på 65 föryngringar vilket motsvarar ungefär 380–390lodjur. I Finland räknar man med att det finns fler än 2000 lodjur.